Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
salongen. Papuanen trädde in. För bröderna var
synen icke särdeles överraskande, för bisittarna
var den likgiltig, för Jonas och Helen tedde den
sig som ett elakt järtecken. Om slumpen sätter oss
i flyktig förbindelse med en okänd person och
denne okände sedermera visar sig äga ett inre
samband med vårt liv, skrämmer det oss. Vi börja ana
att slump är en otillfredsställande förklaring. Vad
nu den fete ynglingen beträffar så hade han
begivit sig till pensionatet i de ädlaste avsikter. Hans
fantasi, som var särdeles livlig så snart den fick
arbeta i melankolisk riktning, hade föresvävat
honom otaliga obehag för den söta sysslingens
räkning. Han hade kommit för att om möjligt
gottgöra sin dumhet. Det finns människor, som
borde avstå från att gottgöra sina dumheter.
Bröderna gåvo honom ett festligt mottagande
och efter en hastig gemensamhetspresentation
trycktes han ned vid bordet och påtrugades en
kaffekopp. Bisittarna sneglade i smyg på de
smackande, svällande negerläpparna och bytte
muntra blickar. Stämningen ljusnade. Helen själv,
först skrämd, kände sig lättare om hjärtat. Hon
resonerade snabbt och klart med sig själv: Endera
är vår fete vän en diskret yngling, som inte låtsas
om någonting — och då är ingen större olycka
skedd. Eller också skvallrar han ur skolan — och
då är kanske tvärtom en lycka skedd! Äntligen
blir det slut med hemlighetsmakeriet och sen får
Jonas säga och göra vad han behagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
