Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Helen blir en fallen
kvinna.
»Sen eländet blivit bekant och Loewen fått sitt
avsked, gick han till en rik svåger han har och
bad om hjälp. Men
svågern tog sin revolver och
siktade på Loewen, så att
han fick smita ut som en piskad hund. Och i
rummet bredvid stod hans egen syster och grät,
men inte gjorde hon något för brodern. Det var
grymt förstås, men det var rättvist också, eftersom
han satt en fläck på hela släkten.»
Denna passus i den stora Bekännelsen var utan
tvivel den, som gjorde det starkaste intrycket på
gossen. Fru Kerrman vägrade att nämna den
»grymme men rättvise» svågerns namn. Vi
igenkänna emellertid bankir Bourmaister och den lilla
episod då han erbjöd brottslingen medel att inköpa
en revolver. Loewen hade omdiktat episoden i
mera tragisk riktning (måhända under intryck av
Runebergs dystra dikt över de båda bröderna
Wadenstjerna. En dikt av dess intensitet,
ämnesval och konstnärliga fulländning får alltid
avläggare i »det verkliga livet» — människors liv
är ju som oftast formlöst, suddigt, föga
högrest. Se där skaldens betydelse!) Gossen, som
av åldersskäl stod tämligen oförstående inför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
