Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
tetsvardande är smittosamt. Den faderliga länstolen
hade förvandlats till ett moln, som jagade det
moderliga, och däruppå tronade den Faderliga
Pliktens gudom, en Jupiterliknande gestalt (dock
ej till det yttre, bankiren var liten och skallig),
med handen full av gruvliga åskviggar. Efter
dryga fem minuters tystnad yttrade denna gudom:
Nu ser jag klart.
Utmärkt! kom det från det andra molnet. Det
var inte för tidigt.
Den faderliga rösten fortsatte, kylig och hård:
Vem gav oss adressen på det där sannolikt
mindre honnetta pensionatet? Jo — din bror
Leonard! En förfallen libertin, som aldrig visat mig
tillbörlig aktning. Varifrån fick Jase och hans son
adressen? Naturligtvis från samma håll. Jag
börjar skymta något —
A kors så-»-tråkigt! gäckades den moderliga
rösten. Nyss såg du klart och nu börjar du skymta.
Snart ser du ingenting för idel dumma inbillningar.
Oberörd fortfor den faderliga rösten:
Det är dig obekvämt att jag granskar saken i
sömmarna. Jag förstår. — Vad skriver nu Edward?
Jo — Fagerlinds son var närvarande. Alltså: i
detta underliga pensionat förefinnes en hel
Aspa-forskoloni: Jäses son, Fagerlinds son och
Hansson. Just i detta pensionat som din bror
rekommenderat åt våra barn. Ska vi skriva detta på
slumpens konto?
Ja. Om vi eljest ha vårt förstånd i behåll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
