Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
rasande bifall. Ju tokigare desto bättre! Följet
störtade upp mot Montparnasse, papuanen
dansande i spetsen. Han ropade: Jag har så roligt,
så jag tror inte det är sant! — Sibyllans hus
upptäcktes (ett par av flickorna voro hennes trogna
klienter), porten till rucklet stormades, den
vind-lande trätrappan skrek under hordens klampande
fötter. Och nu kunde man sannerligen tro sig
försatt till Blåkulla! Gumman med flämtande ljus i
handen kom utrusande, skrämd först, sedan
ursinnig. Svept i en fantastisk nattdräkt, som tycktes
hopsatt av allahanda granna trasor, och med
hårtestarna till väders tedde hon sig som en veritabel
trollpacka.
Papuanen tog upp några mynt och strödde över
hennes huvud. Bredvid dem stod flickan, och i
det hon i en ny hysterisk muskelspänning bredde
ut armarna och höjde sig på tå ropade hon:
Pour diable, madame! Jag vill veta mitt öde!
— Gumman betraktade henne några sekunder,
nickade, svarade buttert: Det ska du också
få. — De gingo in i ett inre rum. Under de
få minuter spådomen varade, sjönk stämningen hos
de övriga till den ömkligaste morgon-efterslöhet.
Och lika slö syntes vadmalsråttan när hon åter
utträdde ur sibyllans tempel. Förtretad utbrast hon:
Asch, en sån käring! Vet ni vad hon sa? Att jag
ska dö — — — Dö ska vi alla! genmälte
papuanen i en gäspning. Flickan mumlade: Ja, men snart
— din tosing —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
