Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
börd. Vad nu? Hade deras far ingen aning om de
lidanden, sönerna genomgått? Eller hur skulle de
eljest fatta hans brutala beteende? De beslöto
att visa den gamle överseende. De tillgåvo honom
hans av uppslitna nerver orsakade brist på
finkänslighet. De lämnade honom i fred. De uppsökte
kusin Janne och erhöllo av honom nödiga medel
för sitt uppehälle. De köpte vackra blommor och
sände dem till vadmalsråttan — »för att den
stackars tösen ändå ska veta, att vi tänker på
henne». Därpå begåvo de sig ut i bulevardlivet,
antagligen för att tänka på den stackars tösen
eller kanske för att böta sina nerver.
Sålunda hade upproriska makter berövat
bankiren hela hans legitima familj. Återstod Kerrman.
Vi ha förut skildrat bankirens vanliga hållning:
överkroppen något framåtböjd, vänstra handen
knuten vilande på korsryggen, högra handen
öppen, framåträckt till hälsning eller till den
understrykande åtbörden i ett samtal. Denna hållning
ändrades i viss mån under Pariserveckorna. Den
vänstra, knutna handen lämnade korsryggen och
stacks, oknuten, in under Kerrmans arm. Bankiren
behövde ett stöd och tog det där det stod att
taga.
Det var ett dugande stöd men icke angenämt.
Rörande smärre praktiska detaljer kommo
bankiren och hans »unge vän» tämligen väl överens,
men i viktigare frågor skuro sig viljorna.
Kerrmans brist på umgängesvett kunde då göra sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
