Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 10. De viktigaste på åker i Sverige odlade växterna. - B) Baljsäd, bohvete och blandsäd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
B) Baljsäd, bohvete och blandsäd.
1.
Ärter.
474. Ärternas hemland är ej så noga kändt, men
de hafva odlats sedan urminnes tider. I södra Europa
odlas ärter såsom höstsäd, men hos oss endast såsom
vårsäd uti flera olika sorter, såsom hvita, gula, grå, gröna
och bruna och af alla dessa förekomma större och mindre
sorter, tidiga och sena.
Vanligast odlas å åker de hvita eller gula kokärterna, af hvilka man
skiljer emellan brådärter, som mogna tidigt – vanligen vid samma
tid som rågen, – och sena, som mogna fram på hösten. De hvita
åkerärterna kunna med fördel odlas hos oss lika långt i norr som
hösthvetet.
Kronärter kallas en art, som sätter alla sina ärtbaljor i toppen
på stjälken. De mogna därför jämnare, men gifva mindre afkastning.
Af nya till odling hos oss använda ärtsorter må särskildt
nämnas viktoriaärter och sandärter (Peluschker). Viktoriaärterna mogna
ganska jämnt och äro i kvalitativt hänseende förträffliga, men gifva
mindre skörd än goda inhemska ärter.
Sandärterna är en art gråärter, som på senare tiden börjat mycket
odlas till grönfoder, vare sig ensamt eller i blandning med vicker eller
vickerhafre. De äro snarlika de grå Jämtlandsärterna, men hafva till
oss införts från Tyskland. De äro rikt gifvande och gå bra till på
sandjord (hvilket äfven namnet angifver) blott den icke är alltför
fattig på kalk och fosforsyra.
475. Jordmån. I god växtkraft varande
kalkblandad lättlera eller märgellera är för ärter den mest
passande och gynnsamma jordmånen.
Lös sandjord är för vanliga ärter icke passande; ej heller kall
och tung jord. De älska icke en för fet lättlera, som innehåller något
kalk. – Vanlig styf lera kan, först sedan hon blifvit fullständigt
afdikad och kalkad, gifva fullgoda ärtskördar. På lågländt och fuktig
lerjord växa ärterna företrädesvis på örtståndet, blomma inpå
senhösten och sätta få skidor, som blifva ojämna både till storlek och
mognad, samt lämna sålunda en ringa och ojämn skörd.
476. <i>Plats i omloppet. Helst efter något
föregående stråsäde, för hvilket gödslas med stallspillning, eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
