Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 12. Nyodlingar. - B) Om odling af mossar och kärr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
företages i slutet af maj, så snart marken bär dragarne. Efter
plöjningen måste torfven ofta resas på kant till torkning, hvarefter
bränning sker på sätt, som i föregående punkt blifvit beskrifvet.
Plöjning kan äfven verkställas på hösten till fullt djup, eller minst
18 cm. Följande vår harf vas fältet med slätharf, så fort tjälen gått
ur plogtiltorna 6-10 cm. djupt. När jorden sedan fram i juni månad
blir torr, passar man på en solvarm och blåsig dag och företager på
förmiddagen en skarp harfning, så att marken i ytan blir lös och
lucker. Ett par timmar därefter, eller vid middagstiden, påtändes
den lösa jorden, och elden utbreder sig snart öfver hela stycket. Dock
må man tillse att, om den ej sprider sig jämnt, de obrunna styckena
påtändas. Det är klart att antändningen äfven här bör ske från den
mot vinden liggande delen af fältet, så att arbetarne, som skola tillse
och underhjälpa eldens jämna spridning, icke hindras af röken. Elden
slocknar vanligen af sig själf mot aftonen, då jorden genom insupning
af daggen blir fuktig. I alla händelser är den släckt följande morgon
– så framt det förut ej varit mycket stark och långvarig torka –
och fältet öfverharfvas nu åter en gång för att binda askan. Strax efter
denna harfning förnyas bränningen ännu en gång; men i fall
väderleken ej tillstädjer detta, uppskjutes andra bränningen till längre
fram, då torkväder ånyo inträffar. – Så grund och obetydlig denna
bränning än är, så erhålles genom densamma dock så mycken aska,
som är tillräcklig att framkalla en betydlig fruktbarhet.
Särskildt må erinras, att man äfven kan bränna kärr- och
madmarker efter vårplöjning, och att bränning då till och med går lättare;
men vid bränningen efter vårplöjning är alltid att befara, att jorden
torkar ut för mycket, hvaraf åter lätt kan inträffa, att elden icke
slocknar under natten efter bränningen, utan går ned på djupet och
fortsätter att brinna, tills den når den fuktiga bottnen, hvarigenom
fältet skadas för framtiden.
Blir väderleken ogynnsam, så att bränningen på förenämnda sätt
med löpeld ej kan utföras, så måste man, för att få odlingen färdig
till sådd, med torfyxa afhugga plogtiltorna, uppresa dem på kant till
torkning, samt därefter bränna dem i högar. – Efter bränningen
upptagas de återstående dikena samt utföres dikesjorden öfver fältet, på
sätt vid föregående odlingssätt angifvits.
716. Genom harfning och bränning kunna
kärr- och madmarker odlas, om rotväfnaden å fältets gräsvall är
så lös, att den å det förut afdikade fältet kan med harf
och trästock tillräckligt uppluckras, för att sedan brännas.
Odlingen härvid tillgår sålunda, att då kärrmarken förut minst
ett år – eller ännu hellre två eller tre år förut – blifvit afdikad
och torrlagd, harfvas fältet, så snart snön smält och tjälen gått ur
marken till 7,5-10 cm. djup. Till denna harfning begagnas
knifharfvar, om vallen utgöres af sega starrötter, annars kunna vanliga
harfvar med nya hvässade pinnar härtill användas. I anseende till
den löshet, torfven har på den underliggande tjälade marken, kan
man genom 2-3 hvarfs öfverharfningar alldeles sönderdela ytan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
