- Project Runeberg -  Från jorden till månen. Direkt öfverfart på 97 timmar 20 minuter. /
10

(1871) [MARC] [MARC] Author: Jules Verne
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Gun-club

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Dumt! — inföll Tom Hunter, i det han
sönderhackade armstöden på sin länstol med en
“bowie-knif“ — och efter det förhåller sig på det sättet,
återstår oss endast att plantera tobak eller rena tran!

— Hvad! — utropade J. T. Maston med
dundrande röst, — vi skola icke egna de sista åren af
vårt lif åt eldvapnens förbättrande! Ett nytt tillfälle
att försöka skottvidden af våra projektiler skall icke
yppa sig! Atmosferen skall aldrig mera upplysas af
blixten från våra kanoner? Det skall aldrig uppstå en
internationel tvistefråga, som berättigar oss att förklara
krig mot någon transatlantisk makt! Fransmännen
komma aldrig att skjuta i sank en enda af våra ångare, och
Engelsmännen komma aldrig att, med åsidosättande af
folkrätten, hänga en tre, fyra af våra landsmän!

— Nej, Maston — svarade öfverste Bloomsberry
— vi skola aldrig få njuta den lyckan! Nej! ingen af
dessa händelser skall inträffa, och om den inträffade,
skulle vi till och med inte begagna oss deraf. Den
amerikanska ömtåligheten försvinner dag för dag, och vi
börja bli en nation af käringar!

— Ja, vi förödmjuka oss! — inföll Bilsby.

— Och man förödmjukar oss! — tillade Tom Hunter.

— Ja, hvad I sägen är tyvärr allt för sant, —
svarade J. T. Maston med ett nytt utbrott af vältalighet.
— Det fins i luften tusentals skäl att slåss, och man
slåss icke. Man spar armar och ben, och detta till
förmån för menniskor, som inte veta hvad de skola
göra med dem. Men, mine herrar, utan att på så långt
håll söka en krigsorsak, vill jag fråga er, om icke
Nordamerika fordom tillhört Engelsmännen?

— Jo visst! — svarade Tom Hunter, i det han
med raseri rörde i elden med ändan af sin krycka.

— Nå väl! — återtog J. T. Maston, — hvarför
skulle inte då England i sin tur komma att tillhöra
Amerikanarne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:40:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jordman/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free