Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Huru en fransman bilägger en tvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
träd. Michel Ardan tycktes hysa samma tanke, och
begges blickar voro skarpt riktade på Nicholl, då
Maston plötsligt stannade.
På tjugo stegs afstånd såg man öfre delen af en
man, som, till hälften bortskymd af gräs, stödde sig
med ryggen mot foten af ett jättestort catalpaträd.
— Det är han! — utropade Maston.
Barbicane rörde sig icke. Ardan fördjupade sig
i kaptenens ögon, men denne förblef lugn. Ardan tog
några steg framåt och ropade:
— Barbicane, Barrbicane!
Intet svar följde. Ardan rusade mot sin vän,
men i samma ögonblick han skulle fatta hans arm,
hejdade han sig och uppgaf ett rop af förvåning.
Barbicane, som höll ett ritstift i handen, utkastade
formler och geometriska figurer i en anteckningsbok;
hans bössa låg oladdad på marken.
Försjunken i sitt arbete, glömde den lärde
mannen i sin tur duellen och sin hämd; han hade intet
hört och intet sett.
Men då Michel Ardan lade sin hand på hans,
såg han upp och betraktade honom med förvånad blick.
— Ah, — utropade han slutligen, — är du här?
Min vän, jag har det, jag har det!
— Hvad då?
— Mitt medel!
— Hvilket medel?
— Medlet att upphäfva stötens verkan, då
projektilen skall afsändas.
— Verkligen? — frågade Michel, i det han bligade
på kaptenen.
— Ja, vatten, vanligt vatten, som skall fjedra sig.
Ah, Maston, är ni också här?
— Han sjélf, — svarade Ardan, — och tillåt, att
jag på samma gång presenterar för dig den utmärkte
kapten Nicholl!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
