Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Ett ögonblicks berusning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna apparat hållas i ett utmärkt skick. Också
undersökte Ardan hvarje morgon
utströmningsregulatorerna, profvade kranarne och reglerade gasens värme
efter pyrometern. Allt hade hittills gått väl, och de
tre kamraterne började i likhet med vännen Maston
få godt hull, hvilket skulle gjort dem oigenkänliga,
i fall deras fångenskap räckt i några månader. De
befunno sig som kycklingar i en bur och fetmade.
Då Barbicane skådade ut genom luckorna, såg
han spöket af hunden och åtskilliga saker, som
utkastats från projektilen, hvilken de envist följde. Diana
tjöt melankoliskt, då hon såg Drabants jämmerliga
tillstånd. Dessa fragment tycktes vara lika orörliga, som
om de legat på fasta marken.
— Veten, mine vänner, — sade Ardan, — att om
någon af oss dukat under för stöten vid afresan, skulle
vi blifvit i hög grad villrådiga för hans begrafning,
emedan här ethern är i stället för jorden. Ett lik skulle
följt oss i rymden som ett samvetsförebråelse.
— Det skulle varit ganska bedröfligt, — sade
Nicholl.
— Men hvad jag sörjer öfver, — sade Ardan, —
är att inte kunna göra en liten promenad i det fria.
Hvilken vällust att sväfva midt i denna lysande ether,
att bada sig, att tumla om i solens klara strålar! Om
Barbicane endast tänkt på att förse sig med en
korkbeklädnad och en luftpump, skulle jag vågat mig ut
samt gjort eqvilibristiska rörelser och antagit de mest
fantastiska ställningar på projektilens spets.
— Nåväl, min vän Ardan, —- svarade Barbicane,
— du hade inte länge lekt eqvilibrist, ty du skulle,
oaktadt din korkbeklädnad, uppsvält i följd af den
luft, som finnes i din kropp, och sprungit som en
haubitskula eller snarare som en ballong, hvilken
svingar sig allt för högt upp i luften. Sörj derför inte
öfver någonting och glöm aldrig: att så länge vi sväfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
