Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Ett ögonblicks berusning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhållanden, i hvilka de lefde, eller grannskapet med
nattens stjerna, från hvilken blott några timmar skilde
dem, eller något hemligt inflytande, som månen
utöfvade på deras nervsystem? Deras ansigten blefvo röda,
som om de varit utsatta för värmens återstrålning från
en ugn, andehemtningen blef häftigare, lungorna rörde
sig som en smedsbälg, ögonen lyste med en
oförklarlig glans, rösten hade de egendomligaste tonfall, orden
flögo från läpparne likt en af kolsyra utdrifven
champagnekork, och deras åtbörder började antaga en
oroväckande karakter, ty det erfordrades stort rum för att
utveckla dem. Men det märkvärdigaste af allt var, att
de ingalunda fäste sig vid denna sinnenas öfverretning.
— Nu, — sade Nicholl, — då jag inte vet, om
vi skola återkomma från månen, vill jag veta, hvad vi
skola göra der.
— Hvad vi skola göra der? — frågade Barbicane?
i det han stampade med foten, som om han befunnit
sig i en vapensal. — Jag vet det inte.
— Du vet inte det! — utropade Ardan med
väldig stämma, som klangfullt återljöd i projektilen.
— Nej, jag kan inte begripa det, — genmälde
Barbicane hastigt.
— Nå väl, jag vet det jag, — svarade Ardan.
— Tala då! — skrek Nicholl, som inte längre
knnde styra sig.
— Jag talar, om det behagar mig! — ropade
Ardan, i det han våldsamt fattade sin kamrats arm.
— Det måste behaga dig, — sade Barbicane, hvars
ögon gnistrade, medan hans händer gjorde en hotande
åtbörd. — Det är du, som öfvertalat oss att göra denna
äfventyrliga resa, och nu vilja vi veta hvarför!
— Ja, — sade kaptenen, — nu, då jag inte vet,
hvart jag far, vill jag veta, hvarför jag far.
— Hvarför? — skrek Ardan, i det han hoppade
upp till en meters höjd. — Hvarför? För att i Förenta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
