Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Hyperbel eller Parabel?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fyra drabanter kretsa på ett afstånd af resp. 108,260,
172,200, 274,700 och 480,130 mil. Men dessa. afstånd
äro beräknade från planetens medelpunkt, och om man
derifrån drager radiens längd, som är 17—18,000 mil,
så finner man, att den första drabanten är mindre
aflägsen från Jupiters yta än månen från jordens. Af
Saturni åtta månar äro äfvenledes fyra närmare
belägna: Diana på 84,600, Thetys på 62,966, Enceladus
på 48191 mil och slutligen Mimas på ett medelafstånd
af endast 34,500 mil. Af Saturni åtta drabanter är
den förste, Ariel, belägen endast 51,520 mil från
planeten.
På dessa tre himlakroppars yta hade alltså ett
experiment, liknande presidenten Barbicanes, kunnat
företagas med mindre svårigheter. Om derför deras
invånare frestat försöket, hafva de kanhända upptäckt
beskaffenheten af hälften af denna skifva, som deras*)
drabant evigt undandöljer för deras blickar. Men om
de aldrig lemnat sin planet, hafva de icke kommit
längre än astronomerne på jorden.
Emellertid beskref kulan i skuggan denna
oberäkneliga bana, som icke kunde bestämmas af någon
markerad punkt. Hade hennes riktning förändrats,
vare sig under inflytandet af månattraktionen eller
någon okänd himlakropps inverkan? Barbicane kunde
ej säga det, men en förändring hade inträffat i kulans
läge, hvilket han fann bekräftadt omkring klockan 4
på morgonen.
Denna förändring bestod deri, att projektilens
botten vändt sig mot månens yta och alltjemt löpte
*) Herschell har bevisat, att drabanternas rotationsrörelse omkring axeln
alltid är lika med omloppsrörelsen kring planeten. I följd häraf vända de mot
honom alltid samma yta. Endast TIranus visar häruti en märklig olikhet:
hans månars rörelser försiggå i en riktning, som är nästan lodrät mot bazja ns
nian, och riktningen i deras rörelser är retroscrad, d. v. s. att desse drabanter
röra sig i en riktning, motsatt de andra himlakropparnes i solsystemet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
