Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Cecilias bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CECILIAS BREF 89
Hon såg på honom med stora, förvånade
ögon.
— Tror dn då, sade hon och var nu mycket
allvarsam, tror du då, att om — lägg väl märke
till, att jag säger bara om — jag hölle af någon,
att detta . .. Men har du mist förståndet, Sven,
släpp mig . . .
En timme senare:
— Får jag läsa mitt bref nu?
— Jag lär väl inte kunna neka dig det,
sade han motvilligt, men jag säger dig, Minna,
att om du nu ...
Den unga flickan bröt sitt bref och läste
det. Sven, som gaf noga akt på henne, märkte,
att färgen steg på hennes kinder. När hon
slutat brefvet, såg hon upp på honom med
ögon, som voro klara och milda af tårar.
— Nå, sade han otåligt.
— Du vill veta, hvad Cecilia skrifver?
— Ja, naturligtvis, låt mig höra.
— Cecilia skrifver, hennes läppar började
darra, Cecilia skrifver... Så kom gråten.
— Nej men, älskade, du får inte, jag kan
inte se det. Det var inga lofsånger öfver Cecilia
han frammumlade öfver flickans nedböjda
hufvud.
— Men så säg mig då, var det så för-
skräckligt?
— Så förskräckligt! Herre Gud, äro alla
män lika dumma som du? Nej, visst inte, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
