Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24-9
Karin går så fort, så fort. Hon vill hem, hem
för att vila. Tofflorna klampar, Ivar får ha brått
för att följa.
Han går och betraktar hennes framåtböjda, på
en gång trötta och energiska gestalt. Han blir
så gripen av hennes trötta iver, hennes sätt att
gå. Herre Gud, tänker han — vad hon är fattig,
vad hon är duktig. Vad hon får lite för allt.
Snart skall hon dö, tänker han. Han kan inte
hindra det, kan ingenting göra. Om hon finge
leva länge, tills jag blir stor, tills jag får göra
det jag skall! Och han tänker på Åkes ord om
orättvisorna, om samhällets skuld mot slavarna.
Han förstår att det är sant. Det är förfärligt
sant. Och han minns de fattiga arbetarmödrarna
i stån, som kom kånkande på sina barnungar.
Herre Gud, vilket liv folk får leva. Aldrig
något roligt, bara slita — sedan dö ...
Klamp, klamp — träskorna skyndar i väg.
Viporna skriker. Väderkvarnsvingarna från
Kvarnabacken skymtar. De går runt, runt, sakta och
tovande.
Ivar fylles av en stor gråtsjuk längtan, där
han går. Och en stor upprorisk längtan.
Han mognar fort. Tankarna strömmar till ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
