Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finnarne från krigets utbrott till freden i Fredrikshamn.
Åt denna skildring egnar han hela andra tomen af sitt
arbete så när som på det kapitel, hvilket handlar om
sjelfva fredsslutet med Sverige.
Redan genast efter krigets början kämpade vid
hofvet i Petersburg tvenne olika strömningar mot
hvarandra i fråga om den ställning, Finland, för den
händelse att eröfringen kom till stånd, borde intaga till
kejsarriket. Enligt den ena skulle det finska
storfurstendömet under den ryske kejsarens spira föra en egen
politisk tillvaro, med fortfarande bibehållande af den
författning landet ditintills haft gemensam med
Sverige. Och i öfverensstämmelse härmed borde
förhållandet mellan Ryssland och Finland icke heller ordnas
ensidigt genom ett kejserligt dekret, utan vinna sin
lösning genom samverkan af kejsaren och Finlands
ständer vid en landtdag i Åbo, der det finska folkets
representanter skulle svärja trohet åt sin nye herskare
och denne åter förbinda sig till upprätthållande af
landets författning. Den, som framkastat och närmast
företrädde denna mening, var ingen annan än
Sprengtporten. Han gjorde det efter att tidigare, ännu i sina
„nyårsreflexioner", hafva påyrkat Finlands ställande blott
och bart under ryskt protektorat, under en egen, bland
kejsarhusets medlemmar utsedd storfurste[1].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
