Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturkritik, bildningsfrågor - Den odödlige Chronschough
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
schough "arbetar sig upp". lian har ett gott minne, har lätt
att tillägna sig den kunskap som bjudes honom, och där han
ej har lätt, hjälper honom pliktkänslan och fåfängan att
övervinna svårigheterna. Han blir på det sättet något av det klart
skinande ljus, som hans moder redan innan han föddes
drömde att han skulle bli. Men någon verklig, helstöpt bildning
tillägnar han sig aldrig, där är hans natur emot honom.
Det behöver väl icke påpekas, åtminstone för dem som läst
boken, att Bondeson med Chronschough icke har velat
satirisera folkskollärarkåren som sådan. Den typ han tecknat är
visst icke begränsad till någon viss yrkesgrupp. Vad han
velat träffa är en viss anspråksfull och förnumstig
halvbildning, vilken, som bekant, förekommer inom alla stånd och
klasser. Chronschough är, kunde man säga, en kälkborgerlig
Don Quixote, på samma gång en motsats och en parallell till
Cervantes fattige riddare. Han är en tråkig, träaktig pedant,
men han är på samma gång patetisk, yverboren. Den gåva
som den givmilda naturen skänkt honom vårdar han och
kelar han med som en mor kelar sin bortskämda unge. Det
som fattas honom, det som gör att han aldrig kan bli — vad
han så visst anser sig vara — en "bildad" karl, är humorn,
barnsligheten, ödmjukheten. Det som är "lärt" är för honom
mer än det som är mänskligt. Inför människorna frågar han
sig icke: vem är han? utan: vad vet han? Inför tingen ser
han väl det märkvärdiga, men icke det underbara. Kort sagt,
han är till hela sin natur konventionell, han vågar sig aldrig
utanför de för anseendet och karriären givna rågångarna.
Chronschough älskar boken och tror blint p? dess
auktoritet. I sin gröna ungdom, medan han ännu ligger vid
seminariet, anfäktas han verkligen en enda gång av ett lätt tvivel
på de inlärda sanningarna. Han kommer nämligen av en
’341
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
