Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Personligheter - Till Dan Andersson-minnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gång lyfte sig till spänstig flykt, lever ett skenliv. De äro
mycket för många dessa, "som dött fastän de leva". Och dock
vore det dumt att döma, man kan endast böja huvudet inför
livets bittra tragik.
Man kommer gärna in på dylika reflexioner, när man
tänker på Dan Anderssons öde. Det är i dagarna tio år sedan
hans plötsliga bortgång. Vi som voro fascinerade av hans
diktning eller hans personlighet — eller av bådadera — och
grepos hårt av dödsbudet, stegrade oss framför allt inför
tanken på meningslösheten i hans död. Men det var kanske så,
att vi i stället borde avundas honom. Döden som han ofta
fasade inför smög sig vänligt och barmhärtigt till honom,
befrielsen kom lätt, så vitt man kan döma, ångesten hade han
genomlidit i förväg. Han stod på höjden av skaparkraft och
han slapp den bittra nedgången, de gråa årens nesliga slit,
slapp att irra omkring som en konung utan land, som en
Aladdin förgäves letande efter nycklarna till undrets förlovade
värld.
Nu är det ju möjligt att Dan Andersson ännu i en del år
kunnat brinna och skapa och skänka oss verk av stort värde
och betydelse. Man vet inte. Men att en låga som hans, av så
förtärande kraft, ändå ganska snart måste sjunka och mattas,
det kan man ta för givet. Han sparade sig inte, för
ekonomi-serandet med hälsa och gåvor hade han föga sinne. Den som
skall "strö ut med fulla händer", som det så vackert heter,
finner sig snart stå tomhänt och allt han har kvar är kanske
ett "namn" och en titel. Det är också tydligt att Dan
Anderssons fysik genom umbäranden, genom oregelbundet liv och
genom ständigt grubbel och ständig ångest var ganska illa
medfaren. När vi blicka tillbaka på hans öde, kunna vi
knappast tro annat än att han hade lyckan att få "dö i rättan tid"
20 — J(Indel, Poesi.
401
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
