Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
norna intresserade henne särskilt. Om det kanske var på en
av dem, som jordens saliga själar en gång skulle samlas?
Hon sade detta med en viss barnslig blyghet i rösten, medan
hennes gråa blick sökte sig utåt och uppåt.
Sonen hade inte mycket att säga henne. På de stora
frågorna svarade böckerna icke. Den moderna vetenskapen,
vad visste den i det djupaste och viktigaste? Jo, att
människan var av jord kommen och gick åter till jord. Om
någon uppståndelse fanns, det visste den inte — den teg.
Och om Guds tillvaro teg den också. Men att tron fanns
och kärleken och själens makt att skapa, helga och försona,
därom fanns det i alla fall bevis nog.
Och det var underligt, att 0111 han drog ut summan av de
berömdaste och visaste böcker han läst — dessa, som
professorerna i all tid skulle fortsätta att grubbla över och
kommentera — så kom han icke längre, åtminstone icke mycket
längre, än till sin moders enkla vishet. Visserligen hade de
stora männen ett mycket vidlyftigare erfarenhetsområde,
deras vägar hade varit många och långa. Men vart hade de
till sist kommit? De hade ’kommit hem. När de voro som
mest sig själva och öppnade sina hjärtan riktigt, då fann
man dem hemma hos en gammal moder, en gammal enkel
men erfaren sibylla med fårat ansikte och -blicken vänd
uppåt... Helt nyligen hade Sten varit ute och lagt några
vildvuxna sensommarblommor på Strindbergs grav; med
— i 196 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
