Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av allt är i vår tid det patetiska. Man ser det genast man
öppnar en tidning, det må nu vara huvudstadens stora
kulturblad eller det lilla veckobladet från småstaden — ett
konstverk är "läckert", en talare är "charmerande", en god
handling är "originell" — intet är gripande, sant,
efterföljansvärt. Även det allvarligaste måste sägas i kåseriets
form, åtminstone måste rubriken vara lätt och vitsig, så att
ingen må tro, att man tar det så djupt eller menar så
allvarligt och sålunda komma att betvivla ens smak och
intelligens. Har man en vacker eller klok tanke — må man då
akta den, dölja den, inte låta någon märka eller misstänka
något! Man må taga på sig en passande mask och låta sin
tanke ligga och surna; när den väl fått ligga till sig litet,
kan man utan fara börja leka litet med den, man kan skriva
ett kåseri över den, en rolig satir. .. Man kan slänga den
i skallen på någon, som är värd ett ruttet ägg. På det viset
kan man få anseende som en vis och betydande man och
möjligen tjäna en slant på köpet. Så kan en gammal patetisk
tanke ändå vara sin man till nytta ...
Men dumt är det, att komma fram med den genast, medan
den ännu har barnslighetens friskhet och obekymrade
naturlighet. Det är otidsenligt, det är att sväva i det blå! Man
säger, se där åter en idiot, som går omkring och leker profet.
Man säger: en ny Don Quixote, vad tror ni det blir av den?
En satiriker spetsar öronen och kliar sig med pennan i hå-
— i 228 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
