- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Vägledare. Det stilla året. Den trånga porten /
126

(1940) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stilla året. Blad ur dagboken (1923) - Vår by har

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vår by har också ett missionshus och en predikant som
där utlägger det kristna evangeliet. Ofta har jag sett
hur människorna med högtidliga steg vandrat dit ned
till den lilla fula samlingslokalen. I kväll har också jag
varit där nere, men jag känner mig icke uppbyggd därav
— snarare förvirrad och bedrövad.

Predikantens gud är Han, den himmelske Herren i
kroppslig gestalt — min gud tecknas bäst med ett Det>
ty om jag också säger Han, så är där alltid ett Det
bakom. Dock är det inte detta, som stöter mig tillbaka.
Också min moders gud är Han. Och om vi säga Fadern
eller Det Eviga eller Den stora Hemligheten, så kunna
vi ändå mycket väl mena ett och detsamma, ty vad vi
än säga, så blir det alltid endast symbolen, tecknet för
Gud som vi uttala, liksom varje ord blött är ett
ofullkomligt tecken för en sak. Och i ett trångt käril kan
stundom rymmas ett lika rikt och gott innehåll som i
ett vidare.

Men det som väcker min motvilja hos denne predikant
är hans på en gång närsynta och anspråksfullt stingande
blick, framför allt och med ett ord sagt —: det är bristen
på äkthet.

Det föreföll mig, som hade jag sett denne man med
de inlärda gesterna och den konstgjorda skärpan i
uttrycket hundrade gånger förut, i ateistiska klubbar, på
politiska bullermöten, överallt på denna världens
marknader. Med alla sina små konstgrepp och allt sitt
skrikande hade han ändå inte ett enda eget ord att säga,
och hur ivrigt han än sökte tala för kristendomens sak,
märktes det genast, att han aldrig verkligen lyssnat till
Kristus. Han var icke någon efterföljare, endast en dålig

126

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:01:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrsamlade/2/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free