Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förr. Förr trodde jag, att döden var en lätt sak, men
nu är det inte så. Den har blivit så isande allvarlig, så
fruktansvärt vansklig. Men medan jag så brottats med
mig själv, har något nytt tagit liv inne i mig och rymden,
som förr var tom, har fyllts upp av något, som jag inte
kan ge namn. Jag kallar det Gud. Och är det inte Gud,
så är det den skrud av gyllene skyar, som omgiver
Gud...
Men säg mig nu: hur skall man komma därhän, att
man kan säga av fullt hjärta: »Pris ske dig, o Gud, ty
allt vad du har gjort är gott?» Ty utan att man kan
säga detta, är guden ingen gud och friden ingen frid.
Men när jag, överväldigad av detta nya och
evighetsdjupa som tagit liv i mig, vill stamma dessa ord,
då–-ja, då störtar sig allt lidandet i världen
över mig och förebrår mig, som om jag själv vore skuld
till allt. Då komma alla de meningslöst pinade med
sina trötta ansikten och stela ögon. Och alla fråga de:
varför? Men måste det inte finnas en länk som förenar
detta goda, som döljer sig bakom de gyllene skyarna,
med allt detta tarvliga och trötta soin är på jorden? Jag
anar detta, men jag kan inte få fram det befriande
ordet, inte göra den rätta rörelsen åt det rätta hållet.
Men du, som har sett mycket klarare än jag i dessa ting,
du vet kanske en hemlighet att viska i mitt öra .. .
Ty jag måste övervinna min ensamhet, jag måste ha
en tro, jag måste ha frid.–-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
