Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sa snart Sten kom tillbaka till Stockholm, gick han
till posten för att efterfråga brev. Han fick ett — det
var från Sommar.
Broder, skrev han, jag fick ditt brev och det
överraskade inig ej. Jag väntade ju, att du någon gång skulle
låta höra av dig... I ditt brev kände jag i mångt och
mycket igen mig själv — människorna äro heller inte
så olika, som de själva tro. Visserligen äro de mycket
olika, när de leva på ytan, men ju mera de gå in i sig
själva och ju mera de lägga bort av sin
förställnings-konst, desto mer likna de varandra och bliva ett. I
själva verket äro de som stenar, sprängda ut ur samma
berg — ett stycke är mindre, ett annat större, men
arten är densamma. Och om än vår utveckling haft ett
olika förlopp, så tror jag dock, att jag förstår dig —
så väl som en människa någonsin kan förstå den andra.
Det finns ett gammalt ord, som säger, att
gudsfruktan är vishetens begynnelse. Och så är det! Men
guds kärleken är vishetens fulländning.
Ty när man börjar bliva sig själv, när man alltså
först inträder i det religiösa levnadsstadiet, då känner
341
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
