Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag och vi. Kommentarer och meditationer (1928) - I - Religionen och tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mera i ljus över det vaggande, kaotiska havet.
Mänskligheten har tänkt och erfarit mycket sedan kyrkomötenas
tid, eller vi kunna säga: nu under blott det sista
århundradet.
För den stora massan ay »troende» har hittills
gudsbilden varit trons föremål. Men för dem som nu söka
en levande religion gäller det att finna Gud, den innersta
andliga verkligheten bakom eller över gudsbilden.
Gudsbilden är ju blott symbolen för det outsägbara, som är
omöjligt att fånga i begreppens nät. Det är i själva
verket avgudadyrkan att stanna vid en viss av människor
konstruerad bild, tillbedja och förlita sig på denna. Här
kan man sätta moseböckernas förbud mot att göra sig
beläten och dyrka dessa, antingen de höra till himmel,
jord eller »underjord». Gud står för oss icke längre som
en Herre i konungslig dräkt, icke som en människolik
fader; han är större, obegripligare, närmare och
fjärmare på samma gång, ett heligt rum, ett hem för själen,
där vi väl aldrig kunna se hur och varför utan blott
förnimma kraften och erfara glädjen. En sådan religiös
inställning ger kanhända icke samma vardagstrygghet, men
det ligger mer av ödmjukhet i den, därför också mer av
sanning och frihet. Vi kunna visserligen icke undvara
symbolerna, ty för vår tanke blir intet verkligt utan form,
för ögat intet begripligt utan bild. Men vi kunna
förandliga symbolerna, göra dem mera levande, rörliga,
sanna. Vi måste fasthålla, att bilden icke är detsamma
som saken. Detta är nu intet absolut nytt, ty de stora,
säregna personligheterna inom kristendomen — att ej
tala om t. ex. den indiska mystiken — ha troligen alltid
förstått detta. Eckehart talar oin »det väsenslösa väsen-
184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
