Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Advent (1929) - Höst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÖST.
Jag blir allt mera förtrogen
med dig, du goda höst.
Ditt mäktiga svala dunkel
gör sinnet mjukt och tyst.
Som fordom jag låg betagen
och lyddes leende till
hur knopparna brusto där ute
i vårens stjärnögda natt
— så ligger jag nu och lyss till
lövens fall–-
Än blommar i snåren den röda
geranium i frostig kväll,
och stjärnblomman lutar sitt bleka
huvud mot mörkrets famn–-
Snart falla kronor och örtblad,
allt sker så tyst och blitt.
Vad jorden, den goda modern,
skänkte, var blott ett lån —
allt måste återbäras
ödmjukt och fritt.
348
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
