- Project Runeberg -  Det stilla året : blad ur dagboken /
103

(1923) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från mitt fönster ser jag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

F rån mitt fönster ser jag, hur bonden går med sin
sädes-skäppa och sår höstrågen. Kornet, vilket han slänger ut
omkring sig, glittrar som damm i den sol fyllda luften. Så
som han nu går där, liknar han alldeles bonden på Millets
tavla. Han är ett med jorden och med sitt arbete, han sår
full av förhoppning.

Hans arbete blir aldrig färdigt, det är en ständig
upprepning, men genom arbetet gör han dock nuet fullkomligt —
så mycket det skall vara just som nu. Jag följer hans ivriga
armrörelse med blicken; jag ser honom gå fram och tillbaka,
åter och åter.

Jag sitter och tänker på detta.

Är det inte så med hela världen som med bondens åker?
Det måste ständigt sås, och då kornet är sått, är allt
fullkomligt — nu. Intet är färdigt, men på sitt sätt, så långt det
skall vara, är allt fullkomligt.

Vi äro komna för att så fulla av förhoppning. Men vi
äro lata dårar, som sitta med händerna i kors och ha
pretentioner på en orörlig fullkomlighet i tiden.

— 103 —•

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:41:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrstilla/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free