Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - II. Leo Tolstoy och den sociala frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de vackra teorierna om humanitet, om
människornas broderskap och den nakna verkligheten
i lifvet. Och om deras medvetande härom, deras
samvete, är förslöadt, lida de icke mindre af
fruktan och räddhåga.
Denna motsägelse, som genomgår det moderna
lifvets alla områden, framträder skarpast i det
politiska lifvet. Hela det moderna samhällslifvet
är grundadt på lagar. Hvilka äro då dessa lagar,
på hvilka vår tillvaro är byggd? Tro människorna
på dem? På intet vis. Ingen tror på deras
rättvisa, man föraktar dem och underkastar sig dem.
De gamle, som trodde, att lagarna utfärdats af
gudarna, lydde dem villigt, men vi, som veta,
hurusom lagarna äro resultat af härsklystnad,
vinningslystnad och partiintriger, kunna ej tro på
deras rättvisa och därför icke heller, att
underkastelsen under dem motsvarar förnuftets och
människonaturens fordringar.
Ännu mera skriande blir motsatsen mellan
idealet och verkligheten i människornas
internationella förhållanden, och hvilka med absolut
nödvändighet fordra en lösning, ty annars hotas
mänskligheten med faran att förlora både
förnuftet och lifvet. Hvar och en, som läst Tolstoys
skrifter, vet, med hvilken skärpa han blottar det
gigantiska vanvett, som uppenbarar sig i de
moderna meningslösa krigsrustningarna, hvilka äro
lika olycksbringande för folken som de mest
blodiga krig.
Man kan förstå, huru människorna under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
