Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - IV. Minnen från den stora hungersnöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till slut säger V. G.: »Man måste förvånas
öfver Tolstoys förmåga att indela arbetstiden.
Dagligen sysselsatt med kroppsligt arbete,
hindrad af en mängd besökande, både bekanta och
främlingar, fann han likväl tid till att besvara
bref, läsa, tänka och skrifva öfver de mest skilda
ämnen, från berättelser för folket till afhandlingar
öfver frågor af allmänmänsklig betydelse».
Den förfärliga hungersnöden 1891—92 fogade
ett nytt och lysande blad till Tostoys
lefnadshistoria, ett blad, som dikterades af hans stora
hjärta och det äfven denna gång som så ofta
förut i strid mot hans teorier.
Huru gripande har ej Tolstoy i sin skrift »Hvad
är att göra?» framställt det orimliga och omöjliga
i att med allmosor söka bota genom sociala
missförhållanden framkalladt mänskligt elände.
Tolstoy kom under sina besök hos de fattiga i
Moskwa till det s. k. »Rsjanovska huset», ett
tillhåll för hopplöst mänskligt elände af alla slag.
Han tömde sin plånbok, som innehöll 37 rubel,
och höll råd med krögaren och hans biträden —
alla förfallna drinkare, men andra rådgifvare
funnos ej att tillgå — om till hvilka af husets
olyckliga invånare dessa 37 rubel skulle kunna
utdelas för att blifva till verklig hjälp, men de
stodo där alla rådlösa, när de började granska
individerna.
Tolstoy kom, som bekant, till den slutsatsen,
att man icke kan med penningar gifva sin nästa
verklig hjälp, utan endast med verksam kärlek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
