Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 Beck, Kristliga Tal.
dess frukt; därmed störer du växandet. Sköt du i stället
de göromål, som tillhöra din kallelse i världen, icke i girig
oro, utan med ett i Gud samlat sinne (1 Tess. 4:11; 2 Tess,
3:11 f.); då skall Gud även under dina göromål lara dig
mycket angående sitt ord och det, som därmed står i
sammanhang; tro blott, att Guds ordning just är den rätta
visheten och medförer sann välsignelse, men icke ditt
oordentliga övermättande, dina ängsliga omsorger, dina klyftiga och
konstlade utvägar.
Huru går det då efter Guds ordning med den väl
utsådda säden ? Under det människan efter sin vanliga
levnadsordning sover och uppstår, vilar och arbetar, gå natt och dag
förbi över densamma; men "säden skjuter upp och växer i
höjden, hon vet själv icke huru." Med allt sitt vetande och
åtgörande kan ingen människa giva växten; denna måste
komma henne förutan, hon måste avvakta den; när den
kommit, ser och vet hon väl, att det har vuxit, men icke, huru
därvid har tillgått; allt groende och växande i naturen och
i Guds rike försiggår i det fördolda, på ett för människan
omedvetet och outransakligt sätt. Detta är det stora,
gudomliga undret, inför vilket vi måste böja oss och tillbedja,
om vi icke vilja vara såsom de oskäliga djuren. Vad vi
hava för ögonen är blott detta: "Jorden (när hon i tillbörlig
ordning mottagit säden) bär av sig själv först strå och sedan
ax, och omsider finnes fullbildat vete i axet." Av sig själv
frambringar jorden detta, icke du, o människa, frambringar
det med din vishet och konst; men denna alstringskraft har
icke jorden av sig själv; allt har begynnelse och har tillväxt
i en kraft, som verkar allt, som gör att det är, sådant det är,
och att det kan göra vad det skall göra, och att det gör allt
i sin tid, efter sin art och ordning. Detta är den allvise
Andens eviga skaparekraft, vilken skall äras såsom Gud i allt,
vad som sker för våra ögon. Sedan Gud uttalat
skapareordet: "Bäre jorden!" (1 Mos. B. 1:11), bär jorden av sig
själv; sedan dess äro i henne de därtill hörande grundämnena
och krafterna i underbar verksamhet, så att de omfatta och
genomtränga det nedsänkta fröet; och fröet har likaså i sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
