Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19. Sanningens förföljelse. 227
med sin äkta tro hade allt detta emot sig: de mest betydande
lärares enstämmiga mening, hela kyrkans av ålder
hävdvunna auktoritet; och de, som voro på hans sida, måste, för
att finna sanningen, helt och hållet se bort från allt sådant —
vad haden då I gjort? De måste blott se på, vad sanningen
just såsom sanning i sig själv har, vad som åtskiljer
rättfärdigheten såsom rättfärdighet, heligheten såsom helighet
ifrån allt annat, utan alla bisaker, utan att låta sig av
någonting bländas.
Om man med en sådan blick gav akt på Jesus, så
strålade han visserligen av en så ren, opartisk, obesticklig
sannfärdighet, visade sig så fri från själviskhet och egennytta, så
upphöjd över fruktan och smicker, så helt och hållet hängiven
det goda, det heliga och högsta för dess egen skull, så förtrogen
med människohjärtats hemligheter, med Guds ords helige
Ande, med Guds rikes innersta rättfärdighet och överjordiska
livskraft, att hjärtat alldeles icke kunde varå i tvivel om vem
Guds insegel var påtryckt, vern det fulla förtroendet
tillkomme, även i de ting, som gingo utöver det gamla och sedvanda,
emot hela samtidens fromhetsart. Ja, så klar och stark
framträdde sanningen i hela Herrens väsende, att till och med
fariséerna ville begagna sig av hans sannfärdighet för att snärja
och fördärva honom, då de försäkrade: "Vi veta, att du är
sannfärdig och lär om Guds väg, vad sant är, utan att fråga
efter någon; ty du ser icke till personen" (Matt. 22: 15 f.).
Även fariséerna kände således sin man väl, hade ett intryck
av sanningen, men ville icke efterfölja det, och detta därför,
emedan de kände och insågo, att gåve de honom rätt, så hade
de själva orätt, och då måste det ifrån grunden bliva
annorlunda med dem: just det, varuti de hittills haft sin berömmelse
och makt, sin frid och njutning, måste de då lämna; och om
Guds ord och rike, om hans rättfärdighet och salighet, om
Kristus och hans återlösning måste de själva tänka och lära
helt annorlunda, än de hittills varit vana, och slå in på en helt
ny väg. Detta gällde det; och vid en sådan skiljoväg kunna
sådana människor icke övervinna, vilka icke underordna allt
mänskligt under det gudomliga utan fastmer sätta sin egen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
