Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346 Beck, Kristliga Tal.
förvillade får, även dem uppsöker Jesu Kristi syndarekärlek,
går till och med efter dem med särskild, förökad makt av god
het och allvar, emedan det hos dem fordras en särskild, från
den allra första begynnelsen börjande bättring, en stor
genomgående bättring — sådan den icke hos de rättfärdiga behöves,
vilka visserligen även synda, men också varje gång åter göra
bättring, och trots alla sina felsteg dock ej övergiva Gud,
Bär han tuktar, icke helt och hållet förirra och förlora sig
från Herrens väg och hans hjord (Matt. 18:13). Alltså, icke
ens sådana människor, som alldeles villat bort sig och
därigenom blivit gudlösa och tuktlösa, människor, om vilka snart
sagt var man uppgiver hoppet — icke ens sådana uppgiver
Herren utan vidare, han, den trogne, mäktige syndarevännen
i himmelen, som för syndare kunde dö under syndares
händer ; såsom Herde och Biskop för alla människosjälar
räknar lian dem ännu till sin egendom, och går ännu efter dem
in på deras för människor otillgängliga irrvägar; och om
också blott en lönar all hans möda för dem, så att han låter
8i g finna, känner Herren såsom sin Räddare och Herde och
överlämnar sig åt honom — vad gör väl Herren då? Han
driver icke den förlorade framför sig med bannor och slag,
han tager honom på sina axlar och förer honom hem: han
riktar nu all sin bärande, helgande och fulländande kärlek
på att återföra den förirrade själen till dess rätta hem; och
denne enes räddning firar samme Herre, som tjänas av
änglar. såsom en himmelsk glädjefest. Så, mina älskade, tänker
och handlar syndares Frälsare, så griper han ännu i sin tid
in, även om han låtit människorna länge vandra sina egna
vägar. Rikten till honom edra blickar, bedjen honom att
uppsöka eder; och söken även I med honom, om måhända
I ock haven bland eder någon förlorad.
Men då Herren jämte det förlorade fåret ännu i den
andra liknelsen omnämner en förlorad penning, vilken man
måste framleta frän golvets smuts och dam, så föranleder
om detta att tänka på ännu ett särskilt slag av förlorade. En
penning går icke förlorad med vett och vilja såsom fåret, som
av egen drift löper bort från hjorden, utan genom andras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
