Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55. Herrens hjälp. 637
så vinnes dock därmed det, att Guds nåd över oss och våra
barn icke upphörer med sin långmodighet och sitt tålamod,
sin godhet och huldhet; att det goda i hjärtat icke alldeles
bortdör, om det än slumrar, till dess äntligen den store
Upp-väckaren fattar barnet vid handen och ropar: "Stå upp ifrån
de döda, så skall Kristus lysa fram för dig !" Och komme det
ock till det yttersta, att det ena eller det andra av våra barn
ginge förlorat utan vår skuld, utan att vi upphörde att
anropa Herrens namn över dem, så skall det förlorade ersättas
oss i den stora pånyttfödelsen, då Gud skapar allting nytt.
Då skola de, som förlorat fader eller moder, hustru eller barn,
bröder eller systrar, under det de själva förblivit trogna
Herrens namn och hans rike, de skola hundrafalt ur Guds
skaparehand återfå det förlorade och ärva det eviga livet.
Så varen då tröstade och vid gott mod, I, som i denna
tid, full av frestelse, hoppens på Herren och haven utvalt
nådens och sanningens väg för eder och edert hus; härden ut och
vandren alltfort såsom pilgrimer, vilka äro vissa om sitt mål
och sitt arv och vilka icke genom något kunna berövas sin
Herre och segern i honom, emedan I alltid böjen eder under
hans ord och hans allsmäktiga hand. Måtte dock det ord, I
hören, uppväcka föräldrarnes hjärtan till rättskaffens arbete på
barnen och för barnen, och barnens hjärtan till angelägenhet
om det enda nödvändiga, utan vilket allt lärande, all världens
vinst och ägodelar förrinna i sanden. Vandringen till
världens Herre vare oss alla dagligen och stundligen det
viktigaste och dyrbaraste; åstundan efter honom, gemenskapen
med honom, vilan i honom vare för oss det allrahögsta, som vi
därför framför allt vårda och bevara; under livets små och
stora vedermödor och faror vare vårt första och sista att finna
och behålla honom, som allena fövandlar jordens
syndaförbannelse i evig välsignelse, allt lidande, all förlust och död
i ett saligt återfinnande och evigt liv.
Därför, I människosjälar, hos vilka alla evigheten är
nedlagd i hjärtat och en gång bryter fram till kval eller fröjd,
samlen eder åstundan i detta enda ord: "Låt dig finna, låt
dig finna — giv mig dig, och upptag mig!" Amen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
