- Project Runeberg -  Jul-aftonen /
14

(1844) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Gustaf Thomée
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14
Och na må hvem som kan förklara för mig, huv’
det kunde komma till, att Serooge, när han träd-
de in nyckeln i nyckelhålet, uti portklappen säg,
utan att denna undergick någon mellanliggande
förvandlingsprocess, — att han deri sug, icke en
portklapp, utan Marley’s ansigte!
Marley’s ansigte J Och det hefann sig ieke
uti någon ogenomtränglig skugga, som de ofri-
ga föremålen på gården, utan skimrade med ett
hemskt sken, likasom ett stycke lysved i en mörk
källare. Det hade intet drag af vrede eller miss-
nöje, utan det såg på Serooge som M.arley bru-
kade se på honom, med spöklika glasögon upp-
skjutna i den spöklika pannan. Håret stod pä
ända och rörde sig, likasom för en flägt eller elt
luftdrag; och, ehuru ögonen stodo vidöppna, sak-
nade de all rörlighet. Detta och den blekblå
färgen gjorde det iäsaväckande; men sjelfva detta
fasaväckande tycktes icke så mycket ligga i sjelf-
va ansiglsuttrycket, utan snarare vara någonting
främmande för detsamma.
När Serooge skarpt fixerade spökbilden, var
den återigen en portklapp.
Det skulle vara osanning, om vi sade, atl
Serooge icke blef rädd, eller att hans blod icke
kom i en viss svallning, som varit honom okänd
ända från hans barnår. Men han lade sin hand
på nyckeln, som han lemnat i laget, vred om,
öppnade dörren, steg in och tände på sitt ljus.
Han stadnade ett ögonblick obeslutsam, inan
Lan stängde igen porten efter sig; ban kastade
först en försigtig blick bakom densamma, lika-
som väntade ban sig till hälften att bli skrämd
af Marley’s ståndpiska , som kunde stå utsträckt
inåt förstugan. Men på portens baksida fanns in-
genting annat än de skrufvar och muttrar, sou
fasthöllo låset. ”Bara dumheter!” mumlade han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:44:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/julaftonen/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free