- Project Runeberg -  Jul-aftonen /
17

(1844) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Gustaf Thomée
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

17
;ilt knappt del ringaste ljud hördes; men snart
ringde hon hårdt och galit, aecompagnerad af
alla ringklockor i huset.
Delta varade ungefär en half minut, eller en
hel kanske; men den föreföll läng som en timme.
Klockorna slutade som de börjat, alla på en gång.
Derefter följde, djupt inunder golfvet, ett skram-
lande, skrällande ljud, likasom hade nagon dra-
git en tung kedja öfver faten i vinhandlarens käl-
lare. Seroogc koin nu ihog, huru han hört be-
rättas, det andar, som giugo igen, brukade släpa
kedjor efter sig.
Källardörren flög upp med dunder och dan.
och strax efter hörde han ett ännu mer skram-
lande ljud i de slenlagda förstugorna der nere;
■ bullret koin uppför trapporna, kom raka vägen
fram till hans dörr.
”Bara spektakel, bara dumheter!” sade Scrooge.
”Jag vill inte tro på’t.”
Likväl skiftade han färg, när, utan något
uppehåll, det passerade genom den tunga tillrig-
lade dörren samt inträdde i rummet midt för hans
k ögon. Just som det steg in, fladdrade den döen-
de lågan i spiseln opp, som ville den ropa: ”Jag
känner honom! Marley’s ande!” och sjönk genast
ner tillbaka.
Samma ansigte, alldeles detsamma. Det var
Marley i sin piskperuk, sin vanliga rock, de spän-
da benkläderna och stöflor; tofsarne på dessa sed-
nare rörde sig fram och tillbaka, likasom stånd-
piskan, rockskörten och håret på hans hufvud.
Den kedja, han släpade efter sig, var hopknäppt
omkring raedjan på honom. Hon var lång och
slingrade sig efter honom likt en svans; hon var
förfärdigad (Scrooge såg det mycket tydligt) af
cassakistor, nycklar, hänglås, contörsböcker, re-
verser och penningpåsar, allt arbetadt i stål. Hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:44:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/julaftonen/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free