- Project Runeberg -  Jul-aftonen /
66

(1844) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Gustaf Thomée
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ilade han fram öfver heden, — hvarthän? Det
var väl icke åt hafvet? Jo, åt hafvet. Scrooge
såg, när han kastade en blick bakom sig, till sin
fasa landets ända, en rysvärd klipprad, breda ut
sig bakom dem, och hans öron döfvades af vå-
gornas dan, när de brusande ocb skummande brö-
to sig mot de hålor, de sjelfva urgröpt, och i sitt
raseri tycktes vilja uudergräfva jorden.
På ett klippref, ungefär en mil fran stran-
den, hvilket hela året om öfverspolades och pi-
skades af de skummande böljorna, stod ett en-
staka fyrtorn. Kring dess fot hängde sjögräs i
långa festoner, ocb storinfoglar, födda af vinden,
hade man kunnat tro, likasom sjögräset näres i
vattnet, fladdrade kring tornets spets, likasom vå-
gorna sköljde dess fot.
Men till och med bär hade två män, som
skötte fyren, tändt upp en julbrasa, som ur den
trånga fenstergluggen på muren kastade ett klart
ljussken öfver det askgråa hafvet. De räckte
hvarandra sina hårda händer tvärt öfver bordet,
vid bvilket de sutto, önskade hvarandra rolig jul
och drucko sin grog. En af dém, den äldre,
hvars anlete var brynt af stormar och regn samt
genomfåradt af ärr, stämde opp en kraftfull sang,
som i ensamheten röstade öfver stormen sjelt.
Och åter ilade anden bort, fram, fram öfver
det dunkla, böljande hafvet, allt längre och län-
gre, tilldess de slutligen långt ifrån alla kuster,
såsom han sade till Scrooge, stadnade på ett
skepp. De stodo bredvid rorgängaren vid rodret,
bredvid utkiken vid bogen, bredvid officerarne pä
vakten. De voro mörka, spöklika skepnader; men
hvar och en af dem gnolade på en julsång eller
hade jultankar eller talade sagta med sin granne
om någon upplefvad julhögtid. Hvar och en om
bord på skeppet, han måtte vara vaken eller sof-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:44:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/julaftonen/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free