Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Martyren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Martyren.
Se, hvad brokig män’skoskara,
Ledd af tamburiners takt,
Tåga under Romas himmel,
Bort mot Collisseums prakt.
Det är fest i kejsarstaden. —
Markus Aurelius nyss
Hyllat Febus, sångarguden,
Med sin rökelse och kyss.
I den purpurklädda logen
Sitter kejsar’n med sin svit,
Invid honom kejsarinnan
Med en kind så marmorhvit.
Månget vilddjur på arenan
Gladiatorn fällt så käckt;
Dock har hopens törst ej blifvit
Efter blod tillfyllest släckt.
Högre, högre stiger sorlet;
Hopen sitter väntansfull,
Ty ett rykte utbasunats
Att för "nya lärans" skull
Några kristna skulle kastas
För manègens vilda djur,
Och att kejsarinnans frände
Var i dag bland dem i tur.
Under veckrik blus och toga
Månget hjärta klappar fort
När den nubianske slafven
Öppnar lejonkulans port;
Månget kvinnoanlet bleknar,
Skum blir kejsarinnans blick
När Antonius, martyren,
Skrider fram i ädelt skick.
Uppåt vänder sig hans öga,
Strålande emot det blå,
Där med palm och segerkrona
Kristus syns för honom stå.
Och med händerna mot höjden
Brister han i lofsång ut,
Sjunker se’n på knä i sanden
Under vilddjurshopens tjut.
Men en ring i lösa sanden,
Af ett osedt finger gjord,
Var omkring martyren dragen
— Så en sägen blifvit spord —;
Hvarken lejon eller panter
Öfver denna stiga fick
Innan fromma kristianen
Slutat bönens ögonblick.
Bäfvande på sidenkudden
Sitter Cesar, ack så arm!
Medan ångestfyllda vågor
Höja kejsarinnans barm.
Mången ädel, from matrona,
Mången hög patricier
Gripes af martyrens offer
Men så flyktigt dock, tyvärr!
Romas ungdom, skön att skåda,
Röres af hans mod och bön.
"Hvilken Gud de kristna äga,
Som gör döden själf så skön!"
Så de hviska, och i hjärtat
Faller evangelii frö.
Nästa gång — hvem vet? — skall någon
Just af dem för Kristus dö.
Med ett högljudt: "Ske Guds vilja!"
Reser sig martyren opp
Med ett anlete, som glänser
Af odödlighetens hopp.
Nu behöfver han ej mera
Något skydd för vilddjurs hot,
Ty i tron han ser sig hemma
Vid den hvita tronens fot.
Hvad betyda nu för honom
Lejonramens skarpa klo
Eller leopardens tänder,
Intet rubbar nu hans tro.
Men ur blodet, som martyren
Här så hjältemodigt göt,
Kristendomens hvita lilja
Sina flesta hjärtblad sköt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
