Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katten, som gick för sig själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
liten råtta kröp fram ur en vrå och sprang öfver
golfvet.
»O min fiende, hustru till min fiende och moder
till min fiende», sade katten, »hör den där lilla råttan
till din trollformel?»
»Åj! Uschl Nej, visst inte», sade kvinnan i
det hon släppte bogbladet och hoppade upp på pallen,
som stod framför elden. I en hast snurrade hon
upp håret, af rädsla, för att råttan skulle trassla in
sig i det.
»Jaså», sade katten, som uppmärksamt gaf akt
på det hela, »då kommer inte råttan att viga sig
skadlig, om jag äter upp henne?»
»Nej», sade kvinnan, som nu fortfor att ordna
sitt hår, »ät fort upp henne, så blir jag dig tacksam
i alla mina dagar.»
Med ett skutt hade katten kastat sig öfver råltan,
och kvinnan sade: »Tusen tack. Inte ens förste vän-
nen kan fånga små råttor så fort som du. Du måste
vara mycket klok.»
Och i samma minut och sekund, min vän, sprack
mjölkkrukan, som stod vid elden, midt i tu — kras!
— ty den mindes den öfverenskommelse, som kvinnan
träffat med katten; och när kvinnan hoppat ned från
pallen, hvad händer? Jo, katten lapar i sig den mjölk,
som stannat på en af krukans sönderslagna delar.
-»O min fiende, hustru till min fiende och moder
till min fiende», sade katten, »det är jag: ty du har
sagt tre berömmande ord om mig, och nu får jag i
evärdliga tider lapa varm, hvit mjölk tre gånger om
dagen, om jag vill. Men ändå är jag katten, som
går för sig själf, och för mig äro alla ställen lika kära.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
