- Project Runeberg -  Karl XII:s värja /
55

(1878) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

55

den han förde en annan väg, vadande som förut främst
genom snödrifvorna och i hvarje ögonblick utsatt för
samma äfventyr, som han nyss varit ute för.

Truppen närmade sig småningom Mniszeks murar,
hvilka efter hand framträdde allt tydligare. På ungefär
tusen alnar gjordes halt och sköts svensk lösen.

Klockan var åtta på aftonen. Det var den tid, då
Anna Koniecpolsky skulle träffa den svenske ryttaren.
Denne hade redan en god stund före det bestämda
klockslaget infunnit sig på platsen och stod nu dold bakom
en af de höga pelarne samt spejade åt alla sidor.
Underliga tankar hvälfde sig i hans hjerna. Hvad
kunde den unga fröken vilja honom, efter som hon stämt
möte just denna tid.

— Säkerligen vill hon tala med mig om, huru vi
lättast skola kunna fly undan, tänkte han. Hon nämde
ju ordet flykt för en stund sedan. Jo jo, nu vet jag
utvägen, och lyckas det inte på den, så lyckas det al-

• drig. Han afbröts här af lätta fjät, som närmade sig,
och snart kunde han i halfskymningen urskilja en smärt
qvinnogestalt.

— Det är hon, tänkte Anders Käck. Hon har
rysligt brådtom.

Det var verkligen också Anna, som kom. Hennes
flämtande andedrägt sade mer än tillräckligt hur hin
sprungit. Då hon varseblef ryttaren, undslapp ett sakta
glädjerop hennes läppar, och hon utbrast lifligt.

— Kädda mig, rädda mig, och jag skall rikligt
belöna dig.

— Hvad står på, nådig fröken, ni är så fasligt het;
har ni någon, som ni är rädd för, i hälarne efter er,
så — — — Och med dessa ord lade den manhaftige
knekten handen på svärdfästet till tecken, att han var
beredd att kämpa för hennes skull.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:11:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/k12varja/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free