- Project Runeberg -  Karl XII:s värja /
77

(1878) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

77

emot vandrarne. Fångvaktaren, som var van vid dessa
promenader, tog alls icke intryck deraf, men helt annat
var det med grefven. Redan innan han gått några
trappsteg utför, måste han stanna; han kunde knapt andas.
Eli, som märkte detta, log för sig sjelf ett omärkligt
leende och mumlade tyst:

— Jo, jo, det här är inte samma luft som i
hofvets eller dina egna salar. .Icke heller äro alla näsor
skapade för att inandas den. Högt fortfor han: Om ers
herrlighet går ned några trappsteg till, så blir det
bättre. Här nere är luften rätt bra.

Dessa sista ord, sä fulla af hån, så främmande
för allt hvad medlidande är och heter, kommo grefve
Stefan att häftigt spritta till. Han kunde icke lida
detta begabberi.

— Tig, usling, röt han med hela styrkan af sin
stämma. Om du glömt, att fångarne här också äro
menniskor, så behåll åtminstone detta för dig sjelf. För mig
till kapten Kruuse.

Under det Eli med slafvens krypande ödmjukhet
gick före sin herre, som darrade af köld i de fuktiga
gångarne, och det oaktadt han svepte kappan så väl om
sig, han kunde, mumlade han så lågt, att grefven icke
kunde höra det:

— Menniskor! Nej, pass, de äro förbannade
kättare, och att utrota dem från jorden är att göra Gud en
behaglig gerning. Begriper inte, hvad som kommer åt
min herre i dag.

Efter en kort vandring genom en ordentlig labyrint
af gångar, der endast den med lokalen förtrogne kunde
taga sier fram, stannade de ändtligen framför en låg
jern-dörr. Eli satte den stora nyckeln i låset, ett par ryck,
och dörren vände sig gnisslande på gångjernen. Men
inifrån den mörka och fuktiga cellen hördes också i
detsamma skramlet af kedjor. En röst, som den otäcka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:11:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/k12varja/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free