Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kaaparen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stim tumlare livar upp den enformiga blå ytan. Vi
passera just Ile d’Ouessant utanför Frankrikes
västligaste udde. Där innanför ligger Bretagne och där
ha de flesta konstnärer av min generation väl vistats
någon tid i ungdomens vår. Jag låg i Douarnenez,
medan kamraterna mest höllo till i Concarneau, om
de icke lågo i S:t Malo eller Bréhat, där Joseph
genomlevde en kris.
Jag förvånar mig över att jag egentligen inte förrän
nu har upptäckt att jag är ute på resa. Så
egocentrisk har gikten gjort mig. Men nu skall jag börja
skriva. Jag har mycket gott om papper.
Ett trankokeri med fyra valfångstbåtar i sällskap
kommer djupt nedlastat från Antarktis. En sådan där
liten valbåt med harpunkanon i fören är säkert ingen
farkost för sjösjuka människor. Innan jag går ned i
hytten avläser jag barometern, ty det tjocknar i söder.
I en korridor möter jag en av damerna som
storskrattar. Jag inbillar mig att jag ser löjlig ut på
något sätt och frågar efter orsaken till hennes så
uppriktiga glädje.
— Jo jag skrattar därför att fru X försöker inbilla
mig att hon bara är 39 år! Ha ha ha!
O, kvinnor!
Barometern sjunker, men inte katastrofalt och för
övrigt är Kaaparen rustad för alla eventualiteter.
Lasten är stuvad så bra att hela fartyget är som en
träkloss. Men tjocka är värre än allt annat. Den här
var inte så farlig, men ovanligt spöklikt skön. Slät
som ett stelnat hav och precis 6 meter hög. Av en
mötande ångare såg man endast skorstenar och
toppar. Det hela såg overkligt, sagolikt ut. Men när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
