Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Måndag 18. 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi se de första djuren: pärlhöns och en flock
antiloper. Strax därpå Impalas och Blue Wildebeests som
hälsa oss med viga krumsprång.
En kraalstad, Hotel Pretorius Kop, en av de minsta
men trevligaste av parkens camps. Dess föreståndare
presenterar sig: Captain B. C. Knight, före detta militär
som gjort både boerkriget och världskriget, det
sistnämnda på västfronten. Han är en bra representant
för sitt land, typiskt engelskt ansikte, ser ut att vara
förstklassig sportsman, är till hälften scoutklädd med
bara knän och svart hår där huden lyser fram. Han
har bott här i 35 år med avbrott för kriget och är
tydligen vår man, ty han säger att vi komma med tur
— ett lejon har dödat en sebra i går kväll alldeles
här i närheten och vi ha stora utsikter att få se
lejonfamiljen redan i dag, kanske genast, så snart vi
installerat oss i vår kraal och packat upp våra grejor.
Lejonen äro oberäkneliga. En missionär bodde här nio
dagar utan att få se ens spåret av ett lejon. Han reste
ilsken på allt, på captain Knight, sin oflax och kanske
till och med på sin Gud, som han trodde sig ha
särskild tumme med.
Men vi äro inga missionärer. Vi äro hyggligt folk
utan avsikter att omvända någon, inte ens oss själva.
Kaptenen signalerar och två boys, negrerna Amos
och Samson skynda till. Chris utväljer Amos till vår
tjänare och säger:
— Amos, you are our boy now, you must look for
us!
Amos grinar vänligt med 64 tänder och skyndar att
flytta våra sängkläder från bilen in i kraalen. När vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
