Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AS ne
»Ah — Mo! Honom känner jag mycket väl.
Jasa,, det är er bror: Kom med, jag skall gå
samma väg.»
Dermed gick den fine herrn framför, och de
båda andra följde några steg efter.
»Flan är af det rätta slaget,» hviskade Njé-
del, >han skäms för att gå i sällskap med oss.»
»Jag tror honom inte mer än jämnt,» svarade
aldermannen försigtigt.
»Här har jag med mig åt er två äkta speci-
mina af den utdöda djurracen: folket,» sade Georg
Delphin till notarien Mortensen, då han inträdde
med åldermannen och Njzedel; »och här, mina
herrar!» han vände sig till de två – »här får jag
presentera för er »Folkets sanne Mortensen.»
Redaktören reste sig högtidligt och bugade
sig, fast han aldrig kände sig riktigt säker när by-
råchefen skämtade. Han uttalade i några högtraf-
vande ord den: glädje han kände vid att så ställas
ansigte mot ansigte med folkets märg, Norges du-
gande odalbonde o. d.
Denna lilla komedi lockade Örsett och tre
fyra andra herrar från angränsande rum. Men
åldermannen stod och betraktade Mortensens bleka,
pussiga ansigte, och någonting, som länge hade
kokat i honom, började röra sig. Men han höll
sig fortfarande alldeles lugn.
»Dessa herrar,» sade: byråchefen, i det han
gjorde min af att gå vidare, »rekommenderar jag
till er speciella omsorg, herr Mortensen! Jag tvif-
lar inte på att ni med glädje skall begagna er af
detta, tillfälle att visa er som folkets sanne — etc.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
