Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Man ska väl inte alltid tänka det värsta
heller. Du har ju hackat det finaste enris åt
henne hvarenda vecka, och jag har burit hit det
hvar lördag hela hösten, då vore det väl inte
för mycket, att hon släpper in oss, till när mor
förbjöd mig att ta en enda matbit eller slant för
besväret. Mor tycker alltid, att vi aldrig kan
göra för mycket åt patron.“
"Ja, det har då mor rätt i", sade Svante.
uMen nog vore det rysligt, om han skulle bli
ond. Ibland sir han då förfärligt grym utu, sade
Greta då de hunnit fram till trappan.
“Det var väl inte värdt att bli hariger nu
i sista minuten, det gick väl an, om vi inte såg
så galna ut.u
I detsamma kom Mari, huspigan, ut på
kökstrappan med en vattenflaska. Greta började
genast ett hviskande samtal med henne. Mari var
bara aderton år. Hon tyckte att det var mycket
tyst, enformigt och ängsligt uppe på herrgården
hos den gamla, bistra ungkarlen, som sällan sade
ett gladt ord. Det här påhittet tyckte hon var
något riktigt lifvadt, bara inte gamla Lotta,
kokerskan, fick reda på det, för hon var då
knarrig åt all ting.
uDet var då för innerligt väl, att inte Lotta
fick se er, för då hade hon aldrig låtit er få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
