Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och ingen nedrig stempling spar,’
Att med förtalets dolkar döda
Behaget af förtjenstens dar —’
Allt, hvad vår jord föraktligt har,
År föremål för dina sånger,
Och dårskapen, som du beler,
Af löjet ser sig tråflad mer,
Ån af en sen och oViss ånger.
Så lår, Thalie! dih glada röst,
Till din och mensklighetens heder,’
Mer vishet åt ett villadt bröst,
Åt samhållet mer rena seder,
Och tvingar oförnuftets brott
Att mer och mer sig undandraga
Den verld som 1er, och denna aga
Som krossar ej, men smårtar blott;
Så har Moliere med löjet slagit
De dårskaper, den brottslighet,
Som han ur menskchjertat dragit,
Och från en tråifad mensklighet
Ohinnelig han flygten tagit
Till en beståmd odödlighet.
Ja, Sånggudinnor! må Ni dröja,’
Belönta, i mitt fosterland!
Må edra sånger oss förnöja
Uti det Tempel, Gustafs haud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
