Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min framtid mera hopp; mitt hjerta mera tröst.
Jag njöt i lifvets vår åtminstone dess höst.
Välsignande, jag såg i vänskapens förmåga,
Och i min tacksamhet, en lindring för min plåga.
För mig var denha tröst så nödig och så dyr.
Jag kånnt, och känner det ** och du ifrån mig flyr.
OSCAR.
Jag flyr - och detta bröst, som du så stenhårdt trodde,
Af grufligare plikt ej någonsin berodde.
Mot tusen dödars hot jag’ obeveklig stått;
Men rysligare prof jag aldrig undergått.
Att stadga mitt beslut, det första och det sista,
Jag tvang, ur mitt förnuft, dess halfförtårda gnista;
Straxt väcker du en eld, som ur mitt hjerta tår
Den öfverblifna dygd, din bild har lemnat der.
Dig ödets grymhet lärt, att förebrå och ’klaga,
För att min härdighet och allt mitt mod bedraga.
Hvarföre denna suck så farlig för en själ,
Som söker ämnen mer för qvalen, än -sitt väl?
Och denna sänkta blick, som grymma tårar bada,
Som väckte på en gång min sällhet och min skada?
För mig blef verlden tom, och samma trolldomsmakt,
Som gaf min känsla lif, densamma ödelagt.
Hör, hvad förhatligt ljus min sista villa slagit:
Att det var kärleken, jag för medömkan tagit
-En kärlek, ack! så ren, så stark, så ytterlig,
Som, kanske, vore vård oss begge, dig och mig,
Som fastare de band, den nu skall slita, knöte,
Om du en gruflig plikt ej närde i ditt sköte.
Ack! jag ej vet, Dermid! min aftindsvårde vån,
Hvad öde träffat dig, och om du lefver än;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
