Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Marianne, Cecile vill att du skall spela litet för
de främmande», sade baron Sixten, så snart han såg
dem.
»O jämmer, nu kommer min pinostund», sade den
muntra flickan, i det hon sprang sin väg.
Eva vände sig hastigt mot baronen.
»Rädda mig från den der flickans vänskap», sade
hon. »Ni förstår, att jag inte kan ta emot den. Hitta
på någon förevändning — hindra alla hennes förslag.»
Hon talade med en röst som skälfde af sinnesrörelse.
»Hvad er själf beträffar», tilläde hon, »så har jag ju
sett, hur ädelmodig ni kan vara. Ja, vet ni, jag gick
sedan och sörjde öfver, att jag inte fick tillfälle att tacka
er. Jag hade aldrig trott att det kunde finnas så
mycken ridderlighet ...» hennes röst svek henne för ett
ögonblick, hon hade talat så brådskande, det gick ju
icke an att hon stod der ensam med honom.
»Ni öfverdrifver den ringa tjänst jag gjorde er,
fröken Eva ...»
»Fröken Wall, om jag får be.»
»Fröken Wall», rättade han med ett flygtigt leende,
som sårade henne likt en pil. Hon tog några steg framåt
före honom, men vände sig ånyo emot honom.
»Men kan jag lita på er nu», sade hon hastigt.
»O, om ni aldrig låtsat om, att ni sett mig förr. För
all del, glöm mig, tala aldrig om mig, fortfar att vara
barmhertig». Hennes rörelse var så stor att tårar stego
upp i hennes ögon.
»Lugna er nu, fröken Eva», sade han. »Ni kan
alldeles säkert lita på mig, det borde jag väl inte
be-höfva försäkra er om. Jag har inte just dokumenterat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
