Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
började bli nött i kanterna; hon tog en annan, en
rödbrun med smala svarta ränder. Färgen passade
väl till hennes hy, snitten var modern, drägten i sin
helhet icke alldeles lämplig for folkskolan.
»Har fröken gjort sig så fin i dag», sade Johanna
litet menande, när hon kom med kaffebrickan.
Eva rodnade och kände det grufligt pinsamt att
höra det uttalas så der i tydliga ord, hvad hon i hast
hade uppgjort med sig själf som en enkel nödvändighet;
den andra klädningen behöfde ju verkligen lagas.
Gumman kunde dock icke motstå flickans skönhet, hon
blidkades och sade på Evas hastiga: »Min andra var
trasig», ett belåtet: »Ja, det är då intet ondt i att fiffa
upp sig en smula. Man känner sig just litet modigare,
när man är fin, man aktar sig liksom litet mera själf».
Men det dröjde icke många minuter, förr än hon kom
in från köket med ett helt annat uttryck.
»Har har kommit två harar från Akersholm. Är
det meningen att vi ska ha dåm?» sade hon, med
tonvigt på vi.
»Jag förmodar det», sade Eva utan att se upp,
»om de blifvit skickade hit så–»
»Är det frökens mening att di ska ätas?»
fortsatte hon i litet högre diskant och med tonvigt
på ätas.
Nu började Eva skratta. »Jag kan väl inte tro,
att du kan stoppa upp djur, eljest ville jag nog helst
ha dem, en i hvardera hörnet på en hylla», sade hon.
»Då får fröken också laga dåm själf», sade
Johanna med en röst, som darrade af både vrede och
rörelse. »Jag har aldrig förr lagat till förgift åt någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
