Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mörk förstämning. Han harle icke baron Sixtens
förmåga attv tala om allvarsamma saker på ett lätt sätt.
»Herr Eckerman», sade Marianne, som gick honom
närmast, »ni kan inte tro hvad jag håller med er.»
»Gör ni?» sade han utan att se på henne. Han
såg rätt för sig, som om han icke märkte hvar han var.
»Jag har alltid tyckt om er», fortsatte hon, »men
o, hvad jag tycker om er i afton. Jag satt hela tiden
och önskade att säga något riktigt förskräckligt, men
jag kunde inte hitta på någonting. De sågo alla så
häpna ut. 0, det var komiskt.»
Det ljusnade till öfver hans ansigte, en liten glimt,
som genast slocknade. Det var allvar och sorg för
honom, det han nyss talat om, och intrycket kunde
icke jagas bort af en ung flickas bifall.
När de kommit in i matsalen vände han sig till
Eva. »Ja, det skall kanske aldrig bli annorlunda»,
sade han, »ett lass välter åt ena eller andra sidan.
Lycka är, att det inte är alldeles hopplöst
ändå.»-Det var något i tonen, som med ens påminde Eva
om gamla Johanna der hemma. Hon visste icke, hvari
det låg, men det var något beslägtadt, och hon fick
en brinnande lust att göra honom en fråga. Men de
blefvo skiljda af människor, som trängde sig fram till
borden och af betjänter, som sprungo fram och tillbaka
med nya rätter och nya viner. Det dröjde länge innan
hon kom honom nära igen, men slutligen kom han af
sig själf.
»Får jag inte servera er litet af den här
omeletten?» sade han. Hon tackade och räckte fram sin
tallrik. De började samtala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
