Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom golfvet. Inte fick jag heller något tillfälle att
förklara mig. Han stod visserligen nere och väntade
på oss och hjälpte oss i vagnen, men jag fick icke säga
ett ord. Det der är det enda tråkiga jag haft, eljest
har allt varit så förtjusande. Jag tycker jag skall
arbeta med dubbel kraft, när jag kommer hem, ty nu
har jag så mycket att tänka på och att minnas. Skrif
nu med omgående, om jag skall köpa stufbiten eller
icke. Vi resa hem om Lördag, och aldrig kan jag nog
tacka grefvinnan för den här resan. Och Skapelsen
du, — jag går och har lärkarian i öronen från morgon
till kväll. Ack, så mycket skönt det finns i lifvet.
Helsa din John» — här stannade Selma plötsligt.
»Hvad var det?» sade prostinnan.
»Det var bara litet dumheter på slutet», sade Selma
och stoppade brefvet i fickan.
»John — hvad är det för en John?»
»Det är bara min syklump», sade Selma, »hon
kallar den så.»
Eva hade funderat hit och dit hur hon skulle
kunna hjälpa Selma, och få Malvina Malmströms
olämpliga tycke för herr Forsberg in i en annan strömfåra.
Hon hade slutligen tänkt ut en plan, som hon med
ungdomlig ifver satte i verket, så snart våren började
göra samfärdseln lätt och angenäm. Hon bildade ett
litet sångsällskap. Som herr Forsberg lyckligtvis var
alldeles renons på hvarje egenskap, som kunde göra
honom användbar i de sköna konsternas tjänst, var
han icke med, men skolläraren herr Petterson hade en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
