- Project Runeberg -  Eva. Berättelse /
140

(1888) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den förhoppningen, att de idéer man förfäktat skola
bära frukt för andra generationer och skaffa dem ett
bättre lif på jorden. Det är ju bra osjälfviskt.»

Han smålog åter på sitt godmodiga sätt.

»Vet ni, uppriktigt sagd t, så är jag ingen vän af
det osjälfviska i sådana saker. Själf är en ganska
vigtig faktor, när det gäller vara eller icke vara.»

Han gick åter några ögonblick tyst. Solskenet föll
i långa strimmor in mellan trädens stammar och öfver
den barrbeströdda vägen, der myrorna ifrigt kröpo fram
och åter. Då och då prasslade det till mellan kvistar
och torra löf, mellan ormbunkar och snår med röda
lysande svampar.

»Idéer», började han åter, »ja visst, ja. — Visst
behöfs det människor som kämpa för idéer, det nekar
ingen. Men om idéerna gripa oss, så att de uppsluka
den der syndabocken själf, personligheten, då bli de en
vagga för fanatismen. Och antag nu att man kunde
lefva och dö på den hopplösa tron, att idéerna skulle
blifva till gagn för en hop människor, som jag aldrig
har sett, också bara för en försvinnande kort tid, så
hur många kämpa för idéer? En handfull människor!
Hvad skola vi då ge åt millionerna, som kämpa för
att uppehålla lifvet och ändå behöfva något andligt att
lefva och dö på? Kan ni säga mig det? Och för
öfrigt, hjälpa väl idéerna mot nöden och sorgen? Nej,
tro mig», tilläde han småleende, »han har nog rätt
som säger: ’det ges ingen filosofi emot tandvärk’.»

»Men», sade Eva, »det låter ändå så vackert.»

»Ja, det kanhända det, men det är för opraktiskt
för mig. När skulle mänskligheten då ändtligen bli

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:12:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kaeva/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free