Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karlarne koiumo efter, ocli färden började på
nytt. Det var nu så ljust, att det icke var någon
svårighet att upptäcka var avvägen upp till smedjan
skulle vara. De tre nästan sammanväxta granarne
på ena sidan, och tallame, som stodo i rad uppåt på
den andra, voro allt för välkända märken för Anna
Lisa, och hon skrek till karlame att hålla. Nu fanns
där ingen väg, snöplogen hade tvärtom kört upp en
ofantlig driva just framför avvikningen.
»Var snäll och ställ er invid drivan här och håll
armarna i sidorna», sade Anna Lisa till den, som
visat sig mest medgörlig mot henne.
Karlen gjorde skrattande som hon bad, utan att
det ringaste förstå hennes avsikt. Men i ett huj var
Anna Lisa uppe på axeln på honom.
»Så där ja. Nu får någon annan komma hit och
knyta på mig skidorna, men bastant ska det vara.»
Hon satt där modig och befallande som en liten
prinsessa.
»Men inte kan hon väl tänka att ge sig in i
skogen ensam på de här eländiga brädbitarne?»
»Ja, vad tycker ni, att jag skall göra», sade
Anna Lisa. »När så många starka karlar, som ha
spadarne liggande där på snöplogen, inte vill göra
någonting, så kan inte jag låta människor omkomma
utan hjälp. Det har jag inte samvete till, så liten
jag är. Adjö med er. Tack för skjutsen.» Och Anna
Lisa reste sig på karlens axel, tog ett hopp upp på
drivan och vände sig ifrån dem.
»Det var mig en riktig ekorre till flicka, hon
hoppar, som om hon kunde flyga», sade karlen. »Vi
få allt tänka på att göra någon råd här, när vi kommer,
tillbaka.»
»Ja, det blir väl ingen annan vån, men nog blir
det styvt arbete att få väg genom de här snömurame.
I alla fall få vi lov att ha stora landsvägen klar först.»
Varpå de körde vidare.
Men Anna Lisa strävade sig fram i snön, som
låg lös ovanpå och yrde omkring henne för varje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
